Victor Brott - 16 år som vägföreningsordförande

Grusvägar
TK: - Grusvägarna i Kummelnäs befinner sig idag i ett sämre skick än på mycket länge, främst till följd av det gångna årets myckna regnande men också på grund av att det tog flera månader innan du lyckades rekrytera en ersättare för den entreprenör, som skött väghyvlingen i många år men som hoppade av i början på säsongen. Vad finns det för garantier för att vi inte skall hamna i samma situation igen?

VB: - Vid tiden för denna intervju (6 mars) så delar jag inte din uppfattning om att vägarna skulle vara i sämre skick än normalt. Om du däremot syftar på maj/början av juni ifjol, så blev det ett olyckligt uppehåll på grund av att väghyveln "gick i pension". Rent allmänt är det viktigt att veta att underhåll av grusvägarna under vinterhalvåret är knepigt. Så fort det blir tjäle i vägkroppen får insatser för att laga potthåll begränsad verkan därför att gruset inte fäster i vägbanan. Får vi en vinter med mycket regn ena dagen, som följs några dagar senare, av säg -13°C, så är det bara att vända sig mot Mecca och hålla tummarna.

VB: - Normalt gör vi två hyvlingar av grusvägarna varje år, en i mitten på maj och en i september-oktober. Det är något av ett hasardspel har jag lärt mig under de här åren, om och när man skall beställa hyvling. Det får inte vara för blött och inte för torrt. Man får göra en riskbedömning.

VB: - När vår gamle entreprenör efter 14 år sa upp sig med 15 dagars varsel och sålde väghyveln till Jugoslavien hamnade vi i en prekär situation. Efter mycket sökande fick jag kontakt med en entreprenör, som anlitas av Vägverkets Produktion. Där finns fyra maskiner och en går alltid att få loss om vi bara bestämmer oss för vilken månad vi vill ha jobbet utfört. Så på så sätt har vi nu ett fungerande program.

Allt färre förare
TK: - Jag har talat med Vägverket och där bekräftar man att det i Stockholmsområdet för varje år blir allt färre väghyvelförare att tillgå. Någon nyrekrytering förekommer inte. Samtidigt som det alltså blir allt svårare att få tag på entreprenörer, kan man förvänta sig att kostnaderna kommer att stiga för vägunderhållet. Eftersom underhållet av grusvägar står och faller med tillgången på väghyvelförare undrar jag hur ni inom styrelsen kommer att bemästra den här situationen?

VB: - Vi tycker inte situationen är akut men det här är något man får hålla koll på. Jag känner också till att många förare har slutat men det finns så pass många grusvägar kvar i Stockholms län alltifrån Norrtälje i norr till Södertälje i söder att det ändå finns kvar en ekonomisk sporre. Det finns pengar att tjäna i den här verksamheten och det kommer nog in nytt blod också. Därför känner jag ingen oro för de närmaste åren.

TK: - Hur går det med kostnaderna då?

VB: - Som med all kostnadsutveckling gäller det att man måste vara vaksam.

TK: - Grusvägar står väl och faller med att det finns väghyvelförare eller hur?

VB: - Helt korrekt.

TK: - Den planeringsmodell som Nacka kommun verkar vilja praktisera i områden med enskilt vägnät innebär att kommunen efter indragning av kommunalt vatten och avlopp och upprustning av vägarna, som fastighetsägarna själva får betala, överlämnar det fortsatta ansvaret för väghållningen på vägföreningar. Tycker du att det är i sin ordning att vissa fastighetsägare förutom vanlig kommunalskatt också skall betala en avgift till vägföreningen medan flertalet fastighetsägare som bor i områden där kommunen sköter vägarna slipper den extra pålagan?

VB: - Absolut inte. Jag anser att vägar bör finansieras med kommunala medel, precis på samma sätt som kommunal skatt bekostar t ex bibliotek eller barnomsorg. Det handlar om grundläggande funktioner som berör alla innevånare. Inom vägföreningen har vi verkat för det i många år, t ex uppvaktat Erik Langby och inte minst tekniska nämnden men vi har inte fått något gehör. Kommunen försvarar sig med att 45 % av de boende i våra områden är fritidsboende och betalar kommunalskatt i sina hemkommuner och inte här. Samtidigt vill jag säga att det finns en klar majoritet - vid den senast genomförda enkäten för 4 år sedan var det över 85 % - bland fastighetsägarna för att bibehålla grusvägarna men situationen kan ju komma att ändras. I så fall blir det är en fråga för medlemmarna att besluta om på årsmöte eller genom en ny enkät.

Trafiken och säkerheten
TK: - Många barnfamiljer och äldre känner stark oro för den ökade trafiken på våra småvägar och önskar gångbanor och hastighetsbegränsningar. Måste det hända en svår olycka först innan någon reagerar?

VB: - Vi var med och stödde instiftandet av ett trafiksäkerhetsråd. Vi har haft lite olika åsikter men varit ense om flera saker. Rådet ville att styrelsen skulle tillstyrka en fartgräns om 30 km/tim i hela Kummelnäs. En så stor och övergripande fråga måste underställas årsmötet och därför ansåg vi i styrelsen att vi inte kunde ta ställning. Jag vill också säga att det är lättare att få acceptans för fartgränser på ett begränsat avsnitt och där det är uppenbart motiverat. Det finns två sträckor som är särskilt utsatta i hela vårt område. Det ena är en bit av Lövbergavägen, där vi nu har 30 km/tim, den andra är Vikingshillsvägen, som ligger utanför vårt väghållaransvar.

TK: - Vart ska mammor och pappor med barnvagnar och äldre ta vägen när bilister far fram som vettvillingar på våra smala och krokiga vägar? Ner i dikena kanske?

VB: - Om man skall bredda vägarna och anlägga gångbanor måste man se till kostnaderna. Om vi tar den här 400-metersträckan mellan Porsmosseverket och förbi gamla ättiksfabriken, där vi nu har 30 km/tim, som exempel så skall mark inlösas och väg anläggas. Det handlar kanske om en kostnad från 800 000 kr upptill en miljon kr. Utslaget på vägföreningens medlemmar kan det bli en tusenlapp extra. Och skulle vi uppgradera övriga 18 800 vägmetrar handlar det om enorma belopp. Om någon sätter sig emot som t ex skett i Lännersta, där man nu har många fall i domstolen, då kan den juridiska processen dra ut i åratal.

Sågsjöhöjden förebild
TK: - Du har sagt att Sågsjöhöjden är en förebild. Vad finns det för uppgörelse mellan Sågsjöhöjdens fastighetsägareförening, vägföreningen och kommunen om upprustning av vägarna i det området som skulle vara så intressant?

VB: - Kommunen ville från början ha sex meters bred asfaltväg. Det ville inte de boende. Efter förhandling kom vi fram till en lösning som var acceptabel för alla parter; för kommunen ur säkerhetssynpunkt, för de boende ur miljöbevarandesynpunkt.

VB: - Hade kommunen genomfört de vägförbättringar som man ursprungligen hade tänkt sig, så hade kostnaden hamnat på minst 35-45.000 kr per fastighet. Efter våra förhandlingar, och ett gemensamt upprättat protokoll, så fick kommunen räkna fram ett pris. Vi utsatte sedan deras anbud för konkurrens, och fick ner kostnaden ytterligare ca 20%. Varje fastighetsägare, totalt 73 st, kommer nu att betala ca 2.500 kr istället, en total besparing på närmare 2 milj kr. Kommunen skulle ha varit klar med indragningen av kommunalt VA i september men arbetet är kraftigt försenat. Någon gång i april-maj kan vägarna åtgärdas.

VB: - Om man som i det här fallet gör en besiktning och noterar de förbättringar som behövs både vad gäller sikt och bredd och folk vill ha det på det viset så är det styrelsens uppgift att vara lyhörd och genomföra det.

Bråket om bryggan
TK: - Under flera år har det stått strid kring Kummelnäs Inre Brygga. Av vilken anledning skall en vägförening ha ansvaret för skötseln av ett område, som enligt detaljplanen är markerad som kommunal småbåtshamn?

VB: - Det är flera årsmötesbeslut som styr. En medlemsmajoritet på ca 85 % vill ha det så. Dumt eller klokt, det är det som gäller. I fyrtio års tid har vägföreningen haft ansvaret för området. Ett litet fåtal ville ensamma bestämma över bryggan, om kön till båtplatser etc. Det väckte irritation bland medlemmarna. Till årsmötet i mars (2001 red:s. anm.) har vi ett nytt förslag till omdaning av området, som innebär att vi behåller en brandväg och en sjösättningsramp och får två platser för gästbåtar, badstrand och ett park- och grönområde. Förslaget är ett resultat av förra årsmötets beslut.

TK: - Varför är det uteslutet med Waxholmsbåtar?

VB: - Av två skäl:

1. Viken är smal och varvet har fått breda ut sig okontrollerat över halva farleden.
2. Det skulle kosta 2,6 milj kr att bygga en brygga som Waxholmsbolaget accepterar. Ingen vill betala; inte vägverket, inte kommunen, inte båtbolagen. Själv skulle jag hemskt gärna vilja ha båttrafik men det finns ju andra alternativa platser för angöring. Varför ingen vill ta upp Lövbergaviken, som är en logisk plats i sammanhanget, förstår jag inte.

TK: - Hur mycket har bryggstriden hittills kostat föreningen?

VB: - Jag vill säga att striden har kostat mig personligen i form av tidsödande brevskrivande, inlagor och rättegångar. Tack vare goda försäkringar och tillgång till juridisk expertis hos Riksförbundet för enskild väghållning, där KVF är medlem, har vägföreningens utgifter kunnat begränsas till ca 61.000 kr, vilket bara är en mindre del av advokatkostnaderna. Det är sorgligt att det finns några som inte velat acceptera flera årsmötes nej, förrättningens nej och domstolarnas nej.

Inget otalt
TK: - Har du något otalt med Västra Kummelnäs fastighetsägareförening? Jag frågar med tanke på att vägföreningen undvikit att skicka remisser till fastighetsägareföreningen medan däremot synpunkter inhämtas från övriga föreningar i området?

VB: - Det är befängt att tro att jag skulle ha något otalt med Västra. Däremot har det länge funnits ett gap mellan Västra och vägföreningen. Jag blev därför glad när Karin Norman kom med i vägföreningens styrelse. Detta trodde jag kunde hjälpa till att överbrygga eventuella motsättningar.

VB: - När det gäller den aktuella remissen om omdaningen av bryggan, som jag förstår att frågan handlar om, ligger det till på det viset att jag lät göra fyra färgkopior av förslaget. Eftersom vi i femton år haft en löpande, enkel och vänlig dialog med de andra fyra fastighetsägareföreningarna var det naturligt att skicka dem förslaget först. Så fort jag fick tillbaka handlingen från Östra fastighetsägareföreningen så fick även Västra del av förslaget, två veckor och två dagar senare.

VB: - Jag noterar att fortfarande, nio veckor efter att Västra fått frågan på remiss, har det inte inkommit något svar medan övriga föreningar besvarat remissen. Det är dessutom så att Karin Norman, 24 maj 2000 fick i uppdrag att förankra förslagets innebörd hos Västra, precis som jag fick i uppdrag att göra likadant hos Östra. Förslaget var alltså inte på något sätt "nytt".

Nu fungerar demokratin
TK: - Den årliga föreningsstämman brukar vara en utdragen och inte sällan stormig tillställning då inte minst du själv står i skottgluggen. Efter 16 år som ordförande, är det fortfarande lika intressant att leda föreningen?

VB: - Ja, jag tycker fortfarande att det är kul och stimulerande. Jag gillar att jobba med förbättringsgrejer. Jag har fått många kontakter under årens lopp och känt stor uppmuntran från många människor. Jag känner också att vi har fått en fungerande demokrati. När jag kom med som suppleant i styrelsen 1984 var det ett litet gäng som bestämde allt. Som suppleant fick jag inte vara med på styrelsemötena, vilket jag tyckte var konstigt. I fjol kom det 180 fastighetsägare till årsstämman. För sjutton år sedan kom det 32 varav sex satt i styrelsen och 20 stycken var deras kompisar.

VB: - Men visst har det funnits tillfällen då det var lite jobbigt. Som natten före jag och min fru skulle gifta oss och en person ringde hem och skrek att han skulle asfaltera vägen och dumpa överbliven asfalt på vår tomt. Han hade då tidigare fått nej av årsmötet på propån om att asfaltera grusvägarna. Vägföreningens roll är att vara med i samtal och diskussioner. Vi lägger oss inte i fastigheterna, vi har ett mandat för vägarna. Det är viktigt att poängtera. Men man kan inte räkna med att vara alla till lags.

Intervjuare: Tore Kellquist