Välkommen till Allt-i-Kummelnäs

Kummelnäs Historia - Sommarvillorna


Arbetsgruppen
för
Kulturhistorisk Miljö



- Välkommen
- Kummelnäs Gård
- Sommarvillorna
- Större 'egna hem'
- Sportstugorna
- Transport & Service
- Gästboken

- Boo äldre historia


Tips och material:
historia@kummelnas.se



Skriv i vår Gästbok

Det sena 1800-talets sommarnöjen

Vid 1800-talets mitt inträder många nya moment. Ett av de viktigaste är att ångbåtstrafiken kommer igång och gör marken begärlig för ett nytt slag av Stockholmare. Det är borgarklassen, som vill komma ut i naturen och bygga sina egna sommarhus.

Till skillnad mot tidigare rekreationsvistelser vid olika brunnsanstalter vill man nu bo för sig själv. Man vill bygga sig sommarnöje eller hyra villor. Det är nu som Tegelön och Velamsund t ex blir fashionabla tillhåll för stadens besuttna borgare. En sjudande aktivitet kan märkas i innerskärgården. Längre än till Vaxholm gick inte den reguljära trafiken. Till stor del styrdes bebyggelsens utveckling av skärgårdsbåtarna.

Bilden i full storlek Villa Bergshyddan
Fösabacken, Vikingshill. Byggd för uthyrning till välbärgade Stockholmare 1883 av Emil Egnell som även ägde en rad uthyrningsvillor på bl a Tegelön.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
(klickbar bild)

Under 1800-talets sista årtionden var aktiviteten stor på byggfronten. Det ingick i det borgerliga levnadsmönstret att ha sommarnöje. I Stockholm märktes det mer än i andra städer. År 1897 beräknade man att det fanns 3.000 sommarnöjen med 175 bryggor åt mälarsidan och 561 åt saltsjösidan. Det innebar att tiotusentals av Stockholms 300.000 invånare flyttade till landet om sommaren. Skärgårdsbåtarna gjorde det möjligt för familjefäderna att lämna sommarvillan på morgonen och återvända till sina familjer på kvällen.

Villa Fågelsången
Det höga läget bjuder en fantasisk utsikt över Lindingön och hela farleden in mot Stockholm. Huset är än idag sommarbostad.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
Bilden i full storlek
(klickbar bild)

Sommarhusen i Boo ligger utspridda längs öns långa stränder och dess invånare hade inga gemensamma anknytningspunkter som restauranger och badinrättningar. Området kan därför inte direkt jämföras med samhällsbildningarna runtomkring, men det har ändå mycket gemensamt med dem: byggnadsstilen, stora sjötomter, lummiga trädgårdar, påkostade fasader, där verandorna försökte överträffa varandra med fantasirika mönster.

Den intressantaste byggnadsstilen i Boo är utan tvekan den prunkande träarkitektur, som började växa fram längs Ormingelandets stränder på 1860-talet. Man har kallat husen för schweizerhus, alphyddor, grosshandlarevillor. Det är omdömen som innehåller både positiva och negativa värderingar.

Bilden i full storlek Villa Dalen
Risvägen, Riset. Byggd 1881 av vice häradshövding C G Edman. I början av 1900-talet ägdes Dalen av den norska familjen Ameln som 1902 även lät bygga Dalens Annex i norsk stil.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
(klickbar bild)

Villan var bara en del av sommarnöjet. Till bilden hör en lummig trädgård, badhus, båtbrygga, lusthus och kägelbana. Många exotiska växter vittnar om sina anläggares ambitioner. Den obligatoriska blodboken men också akasia, platán och cypress finns infogade i den vanliga floran. Trädgårdarna hade välkrattade grusgångar, kantade av snäckor. Mitt i blomsterrabatten tronade en försilvrad glaskula. (fil kand Ann Resare Boo vid vattnet, Boo Kulturnämnd, 1970)

Herzogska Villan
Sångfågelvägen, Riset Byggd 1905 av familjen Herzog. Villan var under 1900-talet pensionat, men är idag flerfamiljshus och privatbostad.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
Bilden i full storlek
(klickbar bild)

Kring Skarpnäs, Kummelnäs och Velamsund ligger många avsides villor, klädda i korsetter av sega vildvinsrankor. De omges av granar som samlar mörker, mygg och ledsnad. Vattnet droppar på tjärpappstak och lövsågardrömmar. I buskarna hukar terrakottadvärgar skäggiga av årtiondens mossa. Öskar flyter i regnfyllda ekor.

Utanför de fasta bostäderna ser jag skottade gångar, granris vid farstun, fotogendunkar i källartrappan. Sommarvillorna står låsta med dubbla slag, men musspåren i snön leder till en hemlig trafik som liknar de prickade lederna på en ångbåtskarta.

Anonyma hus blandas med pampiga, de som skymtar från farleden mot Vaxholm. Almdalen byggdes av A W Edelsvärd för 1866 års utställning i Stockholm och flyttades från Kungsträdgården till Vikingshill. (Per Wästberg, Sommaröarna, Wahlström & Widstrand, 1973)

Sommarvillorna byggdes lätta och förgängliga, men något i deras livsstil har övervintrat: det som var naturnära och opretentiöst och i samklang med våra dagars längtan till landet. (Per Wästberg, Sommaröarna, Wahlström & Widstrand, 1973)

Bilden i full storlek Grävlingsberg
Grävlingsbergs sommarvillor är ett välkänt landmärke vid Stockholms inlopp.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
 
(klickbar bild)

Grävlingsberg uppfördes som sommarbostad runt 1900 för de tyska bröderna och grosshandlarna Emil och Oscar Herrmann, vilka var verksamma inom bryggerinäringen. Villorna Utsikten och Storgården avviker i en tysk stil både till utformning och också till materialvalet som är en blandning mellan puts, tegel och trä. Vid vattnet finns två badhus från samma tid. På berget intill Storgården lät bröderna resa en "slottsruin" för att ge en känsla av Rehndalen. Området korsas än idag av en mängd terrasserade gångstigar och trappor för promenader. Som rekreationsområde är Grävlingsberg mycket uppskattat av Kummelnäsbor och andra.

Grävlingsberg
Grävlingsbergs ruin ligger som en pendang till Bogesund (Lidingö) och är ett karaktäristiskt landmärke vid Stockholms inlopp. Enligt sägnen byggde de tyska bröderna Herrmann ruinen för att stävja sina fruars hemlängtan. Ruinen byggdes som en Rehnborg, med inmurade sprickor i väggarna. Den rymde även en vattenreservoar och en festsal. Vid det senaste försöket att omvandla Grävlingsberg till en konferensanläggning fanns planer på att glasa in ruinen och omvandla den till simhall.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
Bilden i full storlek
(klickbar bild)
Bilden i full storlek Grävlingsberg
Vid första anblicken upplever man Grävlingsberg som bestående enbart av de karaktäristiska husen och ruinen på höjden, men när man lär känna området upptäcker man att här finns otaliga terrasserade promenadstråk. Terrasserade i huggen sten, intakta sedan sekelskiftet. Promenadstråken leder både upp på områdets höjder och utmed vattenbrynet.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
 
(klickbar bild)
 Grävlingsberg
Vid Grävlingsbergs brygga ligger två badhus med utsikt över farleden in till Stockholm.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
Bilden i full storlek
(klickbar bild)

Kopparslagaremästare Lindström lät 1883 uppföra sju villor för uthyrning på Eols udde, som han arrenderade från Kummelnäs gård. När hans dotter senare gifte sig med Robert Smith på Kummelnäs fick han friköpa området. Villorna är delvis uppförda av prefabricerade byggnadselement, men är alla olika.

Bilden i full storlek Eols Udde

10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
(klickbar bild)

1913 köptes Eols udde av riksdagsmannen och boktryckaren Viktor Pettersson, som placerade sina fem barns familjer och släkt i villorna. Inga stora förändringar av området lär ha skett sedan dess. Eols udde ägdes under 70-talet av Industritjänstemannaförbundet, som hade för avsikt att riva hela området och istället uppföra en konferensanläggning. I början av 80-talet räddades Eols udde av 11 familjer som rustade villorna för privat bruk. Idag är samtliga villor pietetsfullt renoverade.

Eols Udde

10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
Bilden i full storlek
(klickbar bild)
Bilden i full storlek Eols Udde
Uddvillan, ligger längst ut på uddens spets. En terrasserad promenad leder runt udden, med hänförande utsikt både över de vackra villorna och över Stockholms inlopp.
10 jan 2001
(Peter Zethraeus)
(klickbar bild)