Allt-i-Kummelnäs
Kummelnäs Gård 1976 
      Historia      Natur      Debatt      Klotterplank      Privat      Föreningar    Kontakt   







Mats Abrahamsson

Mats Abrahamsson bor i Riset och är aktiv seglare, kajakpaddlare och skärgårdsälskare.


 Debattartiklar
2007-07-06:
Ett svek mot Risetboende

2006-04-11:
Rättelse till Tore Källquists inlägg

2006-04-10:
Svar till Tore Kellquist

2006-04-06:
Kvarterssamtal med överrock

2006-03-23:
S-ledaren Karin Norman anför...

2006-03-08:
Tore Kellquists dubbelspel...

2006-02-22:
S-toppen i Boo försöker förleda...

2006-02-14:
Fakta om Björnberget

2005-01-24:
Hur blev avlopps-frågan en vägfråga?

2004-11-29:
Nytt hopp för de boende

2004-10-12:
Ingen gift-anläggning i...

2004-10-03:
Starkt stöd för de boendes rätt...

2004-09-26:
Information wants...

 
Om DEBATT


Kummelnäs DEBATT

"Ingen giftanläggning i skärgården!"

Kan du tänka dig Stockholms skärgård med kristallklart vatten? Där det klargröna sjögräset sveper fram och tillbaka i vattenbrynet och blåstången växer frisk och kraftig lite längre ner. Där det finns så mycket abborre och gädda, sik och öring att det räcker till alla som vill fiska upp en middag till familjen.

Det är faktiskt inte så länge sen det var en självklarhet. Jag minns min barndoms skärgård på 60-talet ungefär just så. Sedan dess har vi bevittnat något som närmast kan liknas vid en total skövling av skärgårdsmiljön. Övergödning från trafik, dåliga reningsverk och enskilda avlopp har tagit död på växtligheten. Vattnet och det lilla liv som finns kvar är förgiftat av kemikalier från industrin, hushållen och båttrafiken. Den ekologiska balansen är rubbad på grund av ett kraftigt överfiske, långt utöver vad naturen tål.

Mitt i denna nattsvarta bild finns det klara ljuspunkter. Yrvakna politiker har slutligen begripit att det är dags att göra någonting åt problemen. År av utredningar följs nu av reella åtgärder. En del av dessa åtgärder betyder uppoffringar även för oss som vistas i skärgården t ex som fastighets- eller båtägare. Gamla båtmotorer ska bytas till fyrtaktare eller åtminstone köras på akrylatbensin. Sommarstugeägare med avlopp rätt ut i havet har fått bygga nya anläggningar för att ta hand om sin skit. Effektiva, men skadliga, bottenfärger har förbjudits. Dessa och liknande åtgärder är både bra och nödvändiga. Trenden har nu vänt och vattenmiljön är faktiskt på väg att bli bättre. Det är långt kvar, men om vi alla hjälps åt är det faktiskt ingen omöjlig tanke att vi återigen har en ren och frisk skärgårdsmiljö om några tiotal år. Vi är på rätt väg!

Som ett rent hån mot detta tålmodiga arbete dyker det nu upp ett förslag om att förlägga en miljöfarlig industriverksamhet mitt i Stockholms vackra och känsliga innerskärgård. På ön Stora Höggarn - just där Mälarens vatten flyter förbi på sin väg mot resten av skärgården - vill byggföretaget NCC bygga en anläggning för att ta hand om hundratusentals ton miljöfarliga och giftiga massor. Dessa massor kommer från gamla industriområden där kända och okända gifter under årtionden och mer har tillåtits läcka ut i marken och ansamlas. NCC och andra byggföretag vill nu använda marken för att bygga bostäder och kontor på och vet inte var de ska göra av den förorenade jorden. Det är ett akut och växande problem.

Att köra ut giftmassorna på en liten skärgårdsö och bygga upp en industrianläggning för att behandla dem där måste anses vara den mest idiotiska lösningen på detta problem. Att alternativet över huvud taget har kommit upp beror förmodligen på att NCC har mött motstånd från närboende när man velat behandla massorna på plats. På Stora Höggarn bor ju ingen som kan protestera och varken fiskar, fåglar eller blåstång lär ju skriva på någon protestlista. Går det så går det, har väl företaget resonerat.

En giftanläggning på Stora Höggarn skulle innebära en katastrof för den redan så hårt belastade skärgårdsmiljön. Förutom förfulningen av landskapsbilden och bullret har alla sådana här anläggningar både förväntade och ofrivilliga utsläpp av giftiga ämnen till vatten och till luft. Även om de beräknade utsläppen vid normal drift är små, blir den ackumulerade belastningen problematisk för en så ekologiskt känslig miljö som Stockholms skärgård. Oundvikliga driftsstörningar spär naturligtvis på dessa problem.

Den kanske allra största risken hör ihop med fartygstrafiken till och från en sådan anläggning. Stora Höggarn ligger på en plats där två grenar av farleden in till Stockholm möts. Ett mycket stort antal fartyg passerar här varje dag åt bägge hållen. Fartyg på väg till och från Stora Höggarn skulle behöva möta och eventuellt korsa dessa leder. Området har ofta lokal dimma och risken för en fartygskollision är stor. NCC har begärt tillstånd för en hamn för fartyg med en lastkapacitet på 20-30 000 ton. Den typen av fartyg som används för transport av jord och massor är vanligtvis öppna fartyg, eller pråmar, som med stor sannolikhet skulle förlora hela sin last vid ett haveri. Vad 30 000 ton miljöfarligt avfall skulle kunna ställa till med i Stockholms skärgård vill vi inte ens tänka på.

De allra flesta av oss vill se en fortsatt positiv utveckling för miljön i skärgården, och vi är beredda att göra en del uppoffringar i vår egen bekvämlighet för att få tillbaka den friska och levande skärgård som en gång var. Vi är redan på god väg.

Låt oss hoppas att politiker på alla nivåer och i alla partier ger oss stöd i detta och säger ett kraftfullt nej till det vansinniga förslaget om en giftanläggning på Stora Höggarn!

2004-10-12
Mats Abrahamsson
 

Lämna synpunkter på denna artikel.
 

Vill du själv bidra med en artikel?
Maila i sådant fall till anders.lundell@kummelnas.se
Du behöver inte ha din artikel färdig vid en första kontakt, välkommen att bolla idéer.

© 1999-2018  Allt-i-Kummelnäs

ver 2.3